Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Lillhuset

Lillhuset får ny färg på golvlisterna idag.

20140301-142907.jpg

Annonser

2013

Förra året, 2013, var på många sätt både det bästa och värsta året jag har tagit mig igenom under mina 27 år.

Hilda skadar tassen
Den 19 januari 2013. En vacker vinterdag i strålande solsken skadar Hilda sin baktass under en skridskotur. Fyra artärer gick av och två lodräta rispor i en sena. Det gick illa men det var rena rama turen att det inte blev värre! Akut färd in till Albano i Bagarmossen som tog hand om Hilda direkt. Hilda sövdes ner och veterinärerna konstaterade skadan på tassen. Vi fick hämta hem en välpåverkad och trött Hilda med både skena och bandage.

Efter det akuta besöket och själva olycksdagen var vi tillbaka på Albano fler gånger än vad jag kunde hålla räkningen. Operationssåret skulle rengöras, bandaget läggas om och så småningom avlägsnades skenan. Bakom Albano ligger ett fin fint naturreservat som jag och Hedvig promenerade i under vackert vinterväder ett flertal gånger medan Hilda låg nedsövd för omvårdnad.

580777_10151354216249247_624932025_n

Skadan läkte långsamt och det var svårt för fröken att hålla sig stilla. Vi satt ofta tillsammans på golvet och läste tidningar eller tittade på TV. När Charmören en dag kom i februari och annonsen för flatmästerskapet var tryckt inuti kändes vägen tillbaka lång.

Det väntade en omfattande rehab träning med massage och stretch. Från strikt vila till koppel promenader i skritt, några travsteg och water threadmill på Södra djursjukhuset. Så småningom började Hilda träna snabba svängar, inbromsningar och accelerationer. Som tur var hade Hilda med sig sin tennisboll under hela resan, den bästa!

487654_10151414183459247_122586854_n
Tack och lov för heltäckande försäkringar. Hilda är försäkrad i Agria och jag vill passa på och skriva att de har betalt ut varenda krona utan något snack! Det har varit mycket smidigt! Jag direktreglerade vid det första besöket, i övrigt har jag skickat in räkningar själv. Agria har bemött oss helt problemfritt och har dessutom en mycket trevlig kundservice. Premien är å andra sidan ganska hög, men med en hund som Hilda vid min sida värdesätter jag ett fungerande försäkringsbolag framför lägre premie.

Lärarexamen
Våren 2013 gjorde jag min sista termin på Lärarutbildningen. Parallellt med en skadad Hilda i strikt vila med väl bandagerad tass var jag tvungen att med jämna mellanrum ta mig in till skolan. Jag försökte sköta så mycket jag bara kunde hemifrån men jag kan inte säga att mina lärare var särskilt förstående till min och Hildas situation. Som tur väl var, i alla fall mitt upp i detta, avslutades lärarutbildningen med en halv termins examensarbete som kunde skrivas mycket hemifrån. Jag var mycket stolt när jag efter detta halvår i uppförsbacke äntligen kunde hämta ut ett examensarbete bedömt med högsta betyg. Lärarexamen var bärgad!

20140227-143856.jpg

Träningen avanceras
När väl tassen var läkt började jaktträningen igen. Under våren avancerade vi genom att inkludera mer störningar i träningen. Vi fokuserade extra mycket på linjer genom en korridor av störningar samt störningar och stopsignal. Hilda var tillbaka i ”den lilla lådan” (gränser och inramning).

”Look forward to every fight and be sure to win every one of them” – Gilly Nickols efter privatträning med Hilda

Roadtrip till Moheda
I början på juni är vi i toppform igen. Det är sommar och alla är friska! Tjejtrion (Jenny, Vanja och Anna) drar till Moheda för att lyssna på Roger Phillips och Simon Hansell. På vägen dit stannar vi och övernattar i Oxelösund i ett hus precis vid havet. En flaska vin vid kusten tillsammans med tjejkompisar en sommarkväll, återhämtning!
254187_10151523648524247_1484893940_n

Tidigt upp nästa morgon och vidare ner mot Moheda. Roger träffade jag och Hilda när vi var över till Wales under våren 2012, nu var det dags för återträff. Man kunde ju inte annat än att visa att vi kommit en bit i träningen sedan sist vi sågs. Jag och Vanja tog oss en privatlektion för herrarna under kvällen. Hilda sköter sig exemplariskt och många förardetaljer som vi pratade så mycket om när vi var i England uppmärksammas igen. Så lätt man glömmer och så lätt det är att man blir otydlig som förare. Dagen efter gick vi som åhörare på ökl/ekl träningen. Mycket lärorikt!

181288_10151623597235040_185342754_n

Vi säljer lägenheten och flyttar till hus
Det är en egen historia i sig hur det gick till när vi hittade vårt hus. Jag delar gärna med mig av den över ett glas vin eller två. Man kan säga att jag och Fredrik har haft ofantligt stor tur då vi blev erbjudna vårt drömhus.

Trots detta flax så var det känslomässigt jobbigt att sälja vår lägenhet. Där har vi verkligen stormtrivts även om husdrömmen alltid legat molande i bakgrunden. Men nu såg vi fram emot ett nytt kapitel i livet.

20140227-143932.jpg

Hilda blir sjuk
Ingen vet hur, ingen vet varför och ingen vet egentligen inte vad. Men spekulationer är att från ett trauma kan en bakomliggande inflammation utlösas. Hilda hade återhämtat sig från olyckan med tassen, hon var på G framåt i träningen. Nya dimensioner erövrades och hon var tillbaka i ”den lilla lådan” (gränser och inramning). Plötslig under en viltträning i juni ville hon inte ta i en stor vitfågel. Jag blev till en början irriterad, man tar ju fågeln och man håller inte på att tramsar. Hilda skakade i hela kroppen och tog till flykt. Något var fel!
Vi gick hem från träningen och efter ett tag försökte jag titta lite i hennes mun. Hade något fastnat? Är en tand trasig? Ingenting syntes men Hilda ville fortfarande inte greppa något föremål.

Vi åkte in akut till Animalen i Södertälje där veterinären konstaterar en mycket ovanlig muskelinflammation i munnen. Det finns knappt någon forskning och man vet väldigt lite förutom att det akuta tillståndet behandlas med en KRAFTIG och LÅNG kortison behandling. Kortison är inget roligt preparat att stoppa i sin hund, hunden blir starkt påverkad och är inte sig själv. Dessutom är kortison klassat som doping. I Hildas fall medförde detta ingen träning eller starter under flera månader! TUNGT!

Vi bygger hundgård
Mitt i Hildas uppförsbacke hade jag och Fredrik drivit igenom vår flytt. Lägenheten var såld och huset var vårt! På tomten stod ett gammalt gästhus från 80 talet. Detta revs ner till bara grunden och nytt byggdes upp. En hall med frysbox, två gästrum, ett hundrum och hundgård skulle byggas. Många snälla byggarvänner höjde både en och två gånger på ögonbrynen när jag bestämt insisterade på att gästrummens välbyggda delar skulle vara exakt likvärdiga i hundarnas rum. Skulle gästrummen helisoleras ska minsann hundarnas rum även det helisoleras! Så mycket hjälp vi har fått och så mycket jobb det är. Men lagom till 1 november kunde lillhuset driftsättas och hundarna kunde spendera sina dagar i en välbyggd lyx hundgård.

20140227-144011.jpg

På jordbruksverket kan man läsa noga om vad hundarna ska ha tillgång till i en hundgård. Bland flera föreskrifter ska de utomhus ha tillgång till skydd från vind och vatten. I ju med detta byggde vi en altan till hundarna som de kommer ut till från hundrummet genom hundluckan. Den där altanen är faktiskt det enda stället på hela tomten som man kan avnjuta kvällssol =)

20140227-143827.jpg

20140227-143811.jpg

20140227-143723.jpg

20140227-143711.jpg

Klurigt för 10 åriga Hedvig att helt plötsligt behöva lära sig att gå in och ut genom hundluckan :-O

20140227-143634.jpg

Jag lämnar SSRK- Ungdom
I augusti avslutade jag mitt förtroendeuppdrag inom SSRK- Ungdom. Sedan maj 2010 har jag suttit som Ungdomsansvarig i SSRKs huvudstyrelse. Jag har haft en FANTASTISK Ungdomskommitté i ryggen under hela resan och flera av dem har blivit mina närmaste vänner. Sista uppdraget inom ungdomsverksamheten gjorde jag på Ungdoms SM som administratör. Vad roligt det var, snacka om att vara spindeln i nätet! Ännu ett lyckat arrangemang stod bakom SSRK- Ungdoms historia och jag tackade för mig efter tre år som Ungdomsansvarig.

1148810_10151780030230040_1398548121_n

Börjar jobba
Det fanns en anledning med att frånsäga mig förtroendeuppdraget. Att börja arbeta som nyutexaminerad kräver sin tid. Jag läste nyligen ett citat av Gustav Fridolin, språkrör i Miljöpartiet. ”Lärare är superhjältar som aldrig ger upp. De är kompetenta, passionerade och yrkesskickliga och har ögon i nacken och bläckfiskarmar. Vi vanliga dödliga blir stressade av att ha barnkalas med tolv ungar i huset en gång om året. I skolan är den kalas varje dag, hela tiden.”

Man kan ju säga att som ny i yrket är det lite grejor att hålla reda på och det är gasen i botten om jag ska kunna leva upp till ovan citat. Att arbeta i skolan är en bergochdalbana, man slungas mellan euforisk lycka av att ha lyckats med en lektion eller stöttat en elev genom någon svårt och tankar som, varför gör jag det här, när någonting inte alls går som man tänkt…eller när det bara är för mycket händer samtidigt.

På banan igen
Under hösten 2013 trappades kortison behandlingen lååååångsamt ner och kunde till allas stora glädje avslutas. Träningen hade så smått börjat tassas igång och tassen var läkt. I oktober debuterade vi öppenklass på WT och erövrade 63 p trots en nollad ruta (det är lite svårt det där med långa markeringar). Åh, detta var en seger! Nu var vi på gång igen och ett nytt 2014 välkomnades varmt!

 

Vad är detta?

Vad är detta som Hilda grävde upp ur backen och glatt smaskade i sig? Är det tryffel???

20140227-120947.jpg

Vårstädning

Igår var det dags för en uppfräschning av Hilda. En riktigt mysig stund tycker hon! Det är tur det för det blir en hel del klipp.

20140227-110919.jpg

Hildur tränar

Idag har vi kört igenom viltslagen duva, kanin, and, kråka, nötskrika och korp. Nu finns gyllenevanner på Instagram.

image

image

image

Springtävling

Idag har vi haft springtävling i skogen. Man kan säga att det här med att uppskatta sin egen snabbhet är högst subjektivt.

Springtävling

Idag har Hilda haft träningsvilodag, vi har istället varit ute på långpromenad. Igår åkte vi ut till ett av våra träningsställen och körde en linjetagsövning med kanin. Det gick alla tiders, jag är supernöjd med hennes vilthantering! Jag är liksom lite förundrad, Hedvig har aldrig tagit vilt såhär självklart och fint. Även om jag tycker Hedvig är världens bästa hund så slår Hilda henne med hästlängder när det gäller den naturliga fallenheten för att hantera vilt. Hilda labbar in viltet i gapet, bär det i ferrarifart och till och med bjuder upp i avlämningarna. Hedvig och jag gör vågen varje gång!

Träning

I helgen har jag och Hilda varit på roadtrip. Vi gästade Himmelsända WT och där vi träffade Hildas brorsor med mattar och vår kompis Jenny och Tessa. Jenny och Tessa har verkligen lagt ner ett gediget jobb och jobbat ihop sig till ett härligt team vilket resulterade till vinst i nybörjarklassen. Massa grattis!!!
Vi åkte sedan vidare till våra lagkamrater Vanja och Akira där hundarna fick sig ett litet kvällspass (markeringar, bekanta sig med viltet) och dagen efter ett morgonpass (sök). Det gäller att vara effektiv i träningen nu när träningstiden är en tävling mot solnedgången. Numera gör jag och Hilda varje träning på vilt vilket även var fallet denna gång. Hilda visade sig vara väldigt bekväm med samtliga viltslag som jag lät henne träffa vilket kändes jätte skönt! Hon var mjuk och stadig i munnen och bjöd upp viltet i avlämningarna, det blir nog en jakthund av den där! =)

image

Finaste Hedvig ligger och gossar sig framför kärleksörten.

När vi kom hem tog vi med oss Hedvig och Fredrik på en promenad runt Bornsjön i Vårsta, det har ju varit världens härligaste höstväder idag! Hundarna hoppade, skuttade och tog tillfället i akt för ett litet höstbad.

Imorgon blir det ett litet viltsök för Hilda på förmiddagen, resten av veckan består av dansexamination och skriftlig ex i redskap. En hel del träning blir det också, det gäller ju att smida när järnet är varmt!